Redan under gårdagen bestämde jag mig för att en dag utanför stranden kan vara bra, så varför inte en utflykt till Tulum? Jag stiger upp tidigt för att äta frukost (hade inte tänkt det, men surfande om tur till Tulum visade sig vara längre än förväntat, 2h, 20 min). Sofia hade redan dagen tidigare nämnt att hon skulle äta frukost, så,jag försöker nå henne. Det slutar med att jag väcker henne…
Efter frukost och en vända till hotellet får jag se Sofia i hennes uniform – en trevlig syn.
Vi tar färjan tillbaka till Puerto Juarez, där Sofia har bokat transport till flygplatsen, som inte dyker upp. Till slut tar hon en taxi till flygplatsen för det eminenta priset av 200 pesos (misstänker att det har med hennes uniform att göra….). Själv inväntar jag tills hon åkt och tar sedan R-1 (lokalbuss) till ADO bussterminalen. Väl där inhandlar jag en biljett till Tulum vilket kostar mig 144 pesos. Än en gång kommer jag på att det vore bra att kunna spanska. Bussen är stor och skön med luftkonditionering (något kallt faktiskt) och stannat enbart i Playa del Carmen på väg till Tulum.
Väl i Tulum är jag snabbt av bussen och ur busstationen för att leta efter andra turister som även skall åka vidare. Jag har tur och träffar Daniel från Brasilien tillsammans med hans tjej. Vi delar på en taxi till Maya ruinerna i Tulum. Efter att Daniel vänligen hjälpt till med översättning så skiljs vi åt.
Jag skippar VIP, snorkling och tourguide, istället köper jag en enkel biljett för 70 pesos och vandrar in bland alla som valt att gå touren. Jag har sedan tidigare köpt en vattenflaska och det behövs eftersom det är uppåt 29 grader varmt (om inte mer). Jag strosar runt bland ruinerna som är imponerande, läser alla små informationsplakat jag finner, tjuvlyssnar lite då och då och spanar in alla leguaner som finns i parken. Såklart så smörjer jag in mig med solkräm för att inte bränna mig ännu mer idag. Mitt förslag till andra som kommer hit är att gå bland ruinerna själv, alternativt i liten grupp med en egen guide. De stora tourgrupperna är just det, stora, och många. Ibland känns det faktiskt lite trångt här. Jag ångrar dock inte att jag tog mig hit för det är riktigt trevligt, men jag borde planerat bättre och haft lite mer tid.
En sak som jag läst om är stranden nedanför ruinerna, denna är definitivt överreklamerad, istället lämnar jag parken och beger mig söderut för att istället kolla de närliggande stränderna. Playa Paradisio är fullt med folk med festlig stämning, men jag går vidare söderut och slår efter en stund ner mig på en strandbar för en Modelo.
En taxifärd ner till stan och busshållplatsen är ett bra val. En av bussarna jag tänkt ta går inte, den andra är full och den tidigaste går tidigare än jag trott. Därför blir det lite stressigt med tid när jag skall uppleva den andra saken jag planerat i Tulum, restaurangerna! Jag går längst huvudgatan mot två av de platser jag läst om. Mindre än tio minuter senare når jag den första restaurangen El Camello Jr (som jag redan innan jag nådde den bestämt mig för att skippa, vilket är tur för det har blivit ett riktigt turisthål och är fullt). Istället går jag 50 meter längre och kommer till Los Aguachiles. Där beställer jag en av deras egna öl, Habanero Ale tillsammans med en Tostada Ceviche, Tostada la Shiquit och en Tacos de Cameron.
Maten var gudomlig!
Även ölen var god och innan jag beger mig till busstationen testar jag även deras Amber Ale (ölmärket är Pescadores).
Att åka buss med ADO är väldigt enkelt och bekvämt, hitta en station, köp en biljett, gå på bussen och du är framme. Lokalbussen i Cancun är inte lika enkel, i alla fall inte när det handlar om att hitta rätt busshållsplats. Jag letade efter R-1 (eller någon annan som skulle ta mig till Puerto Juarez) hur länge som helst och försökte på engelska och spanska (ord och gester) att hitta bussen, utan lycka. Till slut började jag gå längre ner mot hamnen, och se, där står tre bussar som skall till hamnen. En taxi hade tagit 10 minuter och kostat 80 pesos, min utflykt tog 1,5h men kostade bara 8 pesos. Äventyr!