Author: daniel@hofvanders.se

Sista dagen, jag skall checka ut från hotellet vid 13 och flyget går inte förrän 22:40! Det var inte riktigt rätt tänkt när jag valde bland de billigaste flygen. Så morgon och förmiddag spenderar jag med att packa och planera för hemresan (eller i alla fall för resan från Isla Mujeres till flygplatsen). Färjan tar ca 30 minuter, lokalbussen ca 10 minuter (men den kan vara full och jag kan behöva vänta på nästa – hur lång tid tar det?), ADO bussen till flygplatsen ca 30 minuter (även om dessa också går ganska regelbundet så är det platsreservationer, så jag vet inte när jag kan åka). I bästa fall ca 2,5h, så jag bestämmer mig för att ta färjan vid 16 (jag kan inte checka in online och vill därför vara i tid).

Jag checkar ut vid 12-tiden och beger mig till Playa Norte för en sista lunch på ön, sedan tidigare har jag bestämt mig för att äta på OceanVS. Jag väljer en tequila & öl tillsammans med en förrätt på tonfisk – och räknar noga med vad det skall kosta då jag inte vill använda mitt kreditkort. Förrätten är mycket god men inte tillräcklig, så en huvudrätt med räkor och ett par öl till passar bra. Allt är jättegott, men också den dyraste måltiden jag ätit här 670 pesos.

Jag tog även min tid med lunchen, det var ett långamt tempo och tog 2h. Detta var inte på grund av restaurangen utan på grund av att jag ville dra ut på tiden så mycket som möjligt. Lite senare går jag från hotellet för att hinna med 16-färjan. Där var det en lång kö och jag var glad att jag gett mig lite extra tid, men jag kom med färjan ändå. Eftersom det var en hel del lokalbor på färjan så skyndar jag mig till lokalbussen och kom ombord även denna smärtfritt. Efter att ha kommit fram till ADO bussterminalen och köpt min biljett var jag nere på mina sista 120 pesos! Dock var detta utan att ha behövt ta ut mer pesos även efter att ha växlat 2000 pesos till Sofia.

Väl framme på flygplatsen, T3, har jag problem med att hitta rätt men vänlig personal visar mig till incheckningen. Jag var inte den enda flygresenär som bytte om från sandaler och shorts till långbyxor och skor på toaletten. Efter att ha gjort en self service check-in gick jag och sökte efter ett bagagedrop. Det visade sig att fem timmar innan flight är inte den bästa tiden utan jag måste vänta två timmar innan jag kan lämna min väska.

Därför är det bara att vänta, sedan tre timmar till på Cancuns flygplats, 11h flyg, 6h väntetid på Frankfurt flygplats och en flygresa på 2h till Kastrup – sedan är jag hemma!

Jag vaknade vid fyra-tiden, fullt påklädd (så påklädd det går att vara här), jag hade råkat somna innan jag borstat tänderna. Efter lite mer sömn beger jag mig för att äta frukost. Jag köper ett par tortas från ett matstånd där jag också för första gången blir “antastad” av tiggare (jag antar att de tigger då jag misstänker att de bad om pesos – är fortfarande lite osäker). I ett annat stånd köper jag en flaska nypressad apelsinjuice – jag får turistpriset på båda ställena. Alltihop förtärs nere på strandpromenaden med underbar utsikt på strand, hav och Cancun.

Det blir strandbesök på västra stranden, men även idag blåser det lite för mycket så åter blir det förflyttning till Playa Norte. DET ÄR VARMT IDAG! Träffar på det italienska paret som jag delade middagsbord med igår. Lite senare beger jag mig längst stranden för en tequila & öl. Jag hamnar på OceanVS igen.

På vägen tillbaka till hotellet stannar jag till vid “Artisan market” och får äntligen prova Isla Breweries APA, så nu har jag testat dem alla. Lite senare återvänder jag till marknade för att dricka den sista lokala ölen – det blir min favorit Mucho Macho. Jag lyssnar på artisterna som spelar på marknaden, pratar med ett par av dem som säljer sina egentillverkade varor och socialiserar med ett gäng amerikanare. Sista kvällens måltid avslutar jag på El Poc Chuco.

Hotellet ligger i den centrala turistdelen och precis över gatan ligger en bar som är öppen till två på natten och även ett ställe som filtrerar och fyller på vattendunkar från kl sju på morgonen. Baren hade inte varit ett problem, om inte musiken varit samma varje kväll med fulla amerikanare som försöker sjunga med – det börjar bli jobbigt.

Till frukost går jag bort mot byns kyrka/torg/basketbollplan, där jag tidigare sett ett café som serverar frukost – Oma’s Cafeteria. Jag hoppar över mexikansk frukost för en gång skull och provar deras BLT som är riktigt god. Efteråt går jag inom den lokala butiken (största inom gångavstånd) och inhandlar stranddryck.

Just idag är jag rastlös på stranden. Jag börjar på västra stranden som har blivit tradition, men även idag blåser det för mycket, även om det är mindre än gårdagen. Efter att ha förflyttat mig till norra stranden verkar det som att jag gjort mina stranddagar. Varken bok, öl eller allt ögongodis gör att jag kan stanna hela eftermiddagen. Jag kan lova att det finns ögongodis nog för de flesta män, mexikanska och brasilianska kvinnor älskar minimala bikinis.

Efter några timmar strosar jag stranden ner och stannar till vid OceanVS strandklubb för en tequila och öl. Jag går senare vidare mot strandklubben Fenix som skulle vara värd för dagens Island Music Festival. Även om festivalen är för en god sak (öns barn) så var den alldeles för amerikansk för min smak.

Min middag beställdes på El Poc Chuco, som jag kännde behövde en chans till. Det var fullsatt på restaurangen men jag trängde mig ner hos ett par som satt vid ett fyrabord. Mina bordsgrannar var italienare som under två veckor hade tourat Yucatanhalvön. De hade bara lovord för detta – vilket gjorde mig mer sugen på att komma tillbaka. Middagen jag fick var rekommenderad av kyparen och var god.

Som vanligt begav jag mig till Tres Mentiros för en öl. Min Mucho såg mysko ut och en dam lade märke till mina blickar mot ölglaset. Det visade vara bryggaren (eller rättare sagt hans fru & partner). Efter lite diskussioner så fick jag en ny öl (på grund av tjejen). Jag fortsatte gatan nedåt och gick in på El Patio. Där träffade jag ett par amerikanare som jag hade en trevlig stund med.

När jag kom tillbaka till hotellet var Pirato där och “vaktade” ingången. Han är inte en aggressiv hund så det blev en liten gosestund för honom när jag satt mig och klappade honom. Under tiden joinade de tre som jobbade i receptionen mig och jag fick höra Piratos historia. Det blev en trevlig stund med historier från oss alla fyra.

Isla Mujeres skulle kunna fungera att åka till som ensamresenär, men inte två veckor utan planerade utflykter från ön, alternativt skulle ett hostel vara bättre där du tvingas till att socialisera (än en gång kommer min kommentar) på engelska. Så ja, jag skall lära mig spanska!

Morgonen börjar med frukost på Loncheria El Poc Chuco som blivit rekommenderat av kanadensiskan jag träffade tidigare. Vi kan konstatera att mexikanarna såsom amerikanarna gillar att strö ost på många av sina maträtter. Dagen på stranden visade sig bli riktigt fin, även fast jag fick förflytta mig från västra (Playa Centro) till norra stranden. Orsaken var den ihärdiga vinden från syd som i sig inte var så jobbig, dock var den finkorniga sanden som flög på mig det. Norra stranden ligger skyddat från dessa vindar. Väl tillbaka på hotellet märker jag att solen tagit lite för mycket under dagen…

Jag provar ett nytt ställe för middag, Pico de Gallo, vilket jag efteråt märker att jag inte skulle gjort. Kvällen avslutas med en sedvanlig Much Macho på Tres Mentiras. Efteråt planerar jag utflykt för morgondagen. Jagå tittar på Playa del Carmen, Cozumel och Maya templet i Chichén Itzá och kommer fram till att det behövs mycket mer tid och planering – det får bli nästa gång jag är här!

Sedan tidigare har jag blivit erbjuden att bli guidad (i golfbil) på ön. Erbjudandet kom från ett av de amerikanska paren jag träffade häromkvällen (James / Jimmy och Aletha). Efter frukost på Rubens (jag kommer inte gå dit igen) blir jag upplockad vid lunchtid utanför mitt hotell. Jimmy har under morgon försökt få tag på färsk hummer utan att lyckas, men så är det här nere såsom i Spanien. Speciellt om du inte kan prata spanska. Efter ett snabbt stopp vid deras hotell som är ett marinahotell så beger vi oss söderut i maklig takt.

Jag får se delarna av ön som det krävs fordon för att komma till (eller cykel). Vi kör förbi sköldpaddsfarmen, delfinpoolerna, det lokala museet (till för lokalborna mestadels) och en massa restauranger som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi stannar på ett par ställen för vyernas skull, bland annat Playa Lancheros som även skall ha en underbar fiskrätt, samt Capitan Dulche som är en lummig oas med ett museum om dess grundare. Till slut kommer vi till Punta Sur, den sydligaste punkten på o och också Mexicos östligaste punkt. Här finns ett mindre Maya tempel (inte bra bevarat) och en massa konstverk i rostat stål. Det är slående vyer utmed denna lilla sträcka, både mot halvön/Cancun men även österut mot havet och Cuba.

Vår färd (ej alkoholfri, ens för Jimmy, vår förare) fortsätter och vi får se en hel del kyrkor (alla med enastående vyer mot havet) och en kyrkogård. Vi stannar till på CASH som serverar kyckling och revben. Tyvärr är revbenen slut så jag väljer en torta especial – kött med kött och lite ost. Vi kör även förbi Isla Brewery och har sådan tur att ägaren råkar komma förbi just då vilket ger oss en liten titt på bryggeriet – det är verkligen litet! Jag inhandlar en t-shirt som minne. Klockan närmar sig sex-tiden när jag blir avsläppt vid mitt hotell.

För första dagen i Mexico så vaknar jag rejält bakfull, och dessutom till en riktigt fin dag. Därför beger jag mig direkt till stranden, den västra mot Cancun. Efter en stund kommer tre svenska damer och placerar sig bredvid mig. Jag har noterat dem tidigare och även vid förra tillfället märkte jag hur mycket de pladdrar, just denna dag är det outhärdligt…

Vid lunch går jag förbi Bobo’s och bestämmer mig för att testa detta ställe som jag tidigare har fått rekommenderat av några amerikanare (yapp, det är väldigt många amerikanare här). Restaurangen eller baren som jag sätter mig i, är definitivt ett amerikanskt (eller rättare sagt nordamerikanskt då de har poutine här) ställe med massor av friterat, inget ställe för mig och inget jag rekommenderar på Isla Mujeres.

Efter några fler timmar på stranden träffar jag ett engelsk-kanadensiskt par och harnen trevlig stund tills solnedgången påbörjas. Dock är det den sämsta hittills (tredje som jag aktivt tittat på). Lite senare på kvällen går jag till en liten Maya restaurang som ligger precis bredvid hotellet, Pita Amore. Efter middagen tar jag kontakt med en tjej som också sitter ensam. För andra gången denna dag träffar jag kanadensare, denna gången en fransk-kanadensare.

Jag var riktigt trött efter gårdagens utflykt, så trött att jag inte kunde somna – och det var väldigt varmt. Då jag inte är så förtjust i att sova med luftkonditionering så har jag balkongdörren öppen. Frukost på Loncheria San Martin (en av de fyra restaurangerna som ligger vägg i vägg vid den lokala marknaden). För en gång skull var det soligt på morgonen och därför hann det bli molnigt innan jag kom till stranden. De första timmarna höll molnen i sig och det kom även några stänk uppifrån. Vyn mot Cancun visade att det regnade betydligt mer på den sidan dock. Jag gav inte upp och till slut kom solen fram. Detta var nog också den pausen från solen jag behövde.

För en gång skull begav jag mig till Tres Mentiros för att äta. Väl där är det ganska tomt, men jag börjar konversera med ett amerikanskt par som skall beställa den lokala ölen – och jag ger dem min bedömning med att Mucho Macho är den bästa. Det hela slutar med att jag joinar dem och ett annat par över först några öl sedan en färd vidare (i deras golfbil, knappast 0-tolerans här inte) till Barlito som dock nyligen hade avslutat livemusiken. Vidare in till byn och vi avslutar kvällen El Patio.

Redan under gårdagen bestämde jag mig för att en dag utanför stranden kan vara bra, så varför inte en utflykt till Tulum? Jag stiger upp tidigt för att äta frukost (hade inte tänkt det, men surfande om tur till Tulum visade sig vara längre än förväntat, 2h, 20 min). Sofia hade redan dagen tidigare nämnt att hon skulle äta frukost, så,jag försöker nå henne. Det slutar med att jag väcker henne…

Efter frukost och en vända till hotellet får jag se Sofia i hennes uniform – en trevlig syn.

Vi tar färjan tillbaka till Puerto Juarez, där Sofia har bokat transport till flygplatsen, som inte dyker upp. Till slut tar hon en taxi till flygplatsen för det eminenta priset av 200 pesos (misstänker att det har med hennes uniform att göra….). Själv inväntar jag tills hon åkt och tar sedan R-1 (lokalbuss) till ADO bussterminalen. Väl där inhandlar jag en biljett till Tulum vilket kostar mig 144 pesos. Än en gång kommer jag på att det vore bra att kunna spanska. Bussen är stor och skön med luftkonditionering (något kallt faktiskt) och stannat enbart i Playa del Carmen på väg till Tulum.

Väl i Tulum är jag snabbt av bussen och ur busstationen för att leta efter andra turister som även skall åka vidare. Jag har tur och träffar Daniel från Brasilien tillsammans med hans tjej. Vi delar på en taxi till Maya ruinerna i Tulum. Efter att Daniel vänligen hjälpt till med översättning så skiljs vi åt.

Jag skippar VIP, snorkling och tourguide, istället köper jag en enkel biljett för 70 pesos och vandrar in bland alla som valt att gå touren. Jag har sedan tidigare köpt en vattenflaska och det behövs eftersom det är uppåt 29 grader varmt (om inte mer). Jag strosar runt bland ruinerna som är imponerande, läser alla små informationsplakat jag finner, tjuvlyssnar lite då och då och spanar in alla leguaner som finns i parken. Såklart så smörjer jag in mig med solkräm för att inte bränna mig ännu mer idag. Mitt förslag till andra som kommer hit är att gå bland ruinerna själv, alternativt i liten grupp med en egen guide. De stora tourgrupperna är just det, stora, och många. Ibland känns det faktiskt lite trångt här. Jag ångrar dock inte att jag tog mig hit för det är riktigt trevligt, men jag borde planerat bättre och haft lite mer tid.

En sak som jag läst om är stranden nedanför ruinerna, denna är definitivt överreklamerad, istället lämnar jag parken och beger mig söderut för att istället kolla de närliggande stränderna. Playa Paradisio är fullt med folk med festlig stämning, men jag går vidare söderut och slår efter en stund ner mig på en strandbar för en Modelo.

En taxifärd ner till stan och busshållplatsen är ett bra val. En av bussarna jag tänkt ta går inte, den andra är full och den tidigaste går tidigare än jag trott. Därför blir det lite stressigt med tid när jag skall uppleva den andra saken jag planerat i Tulum, restaurangerna! Jag går längst huvudgatan mot två av de platser jag läst om. Mindre än tio minuter senare når jag den första restaurangen El Camello Jr (som jag redan innan jag nådde den bestämt mig för att skippa, vilket är tur för det har blivit ett riktigt turisthål och är fullt). Istället går jag 50 meter längre och kommer till Los Aguachiles. Där beställer jag en av deras egna öl, Habanero Ale tillsammans med en Tostada Ceviche, Tostada la Shiquit och en Tacos de Cameron.

Maten var gudomlig!

Även ölen var god och innan jag beger mig till busstationen testar jag även deras Amber Ale (ölmärket är Pescadores).

Att åka buss med ADO är väldigt enkelt och bekvämt, hitta en station, köp en biljett, gå på bussen och du är framme. Lokalbussen i Cancun är inte lika enkel, i alla fall inte när det handlar om att hitta rätt busshållsplats. Jag letade efter R-1 (eller någon annan som skulle ta mig till Puerto Juarez) hur länge som helst och försökte på engelska och spanska (ord och gester) att hitta bussen, utan lycka. Till slut började jag gå längre ner mot hamnen, och se, där står tre bussar som skall till hamnen. En taxi hade tagit 10 minuter och kostat 80 pesos, min utflykt tog 1,5h men kostade bara 8 pesos. Äventyr!

Sofia skall bara vara på ön under torsdagen för hemfärd på fredagen. Hon må vara upptagen (och familj och vänner hade sagt lite för ung), men hon är vacker, skoj, kul & rolig och väldigt smart. Så jag säger inte nej när hon vill umgås under dagen.

Det blir en (för mig) förhållandevis tidig morgon och jag hittar Sofia på västra stranden. Moln täcker himmlen och efter en stund går vi för att äta frukost. Jag har tidigare nämnt Cazuelas och deras specialitet för henne och hon hade hört talas om stället av en kollega, därför går vi dit. Efter en runda till hotellet så befinner. I vi oss på Playa Norte och gör så hela dagen – vilket visar sig bli en solig och varm dag. Sofia vill så gärna ha en kokonöt och till slut hittar hon en plats att köpa den på. När hon kommer tillbaka är den dessutom blandad med tequila! Efter drinken får vi kokosnöten uppskuren – jättekonstigt! Den smakar knappt något!

När klockan blivit lite senare än fem bestämmer vi oss för att stanna kvar för solnedgången även denna dag. Då uppmärksammar vi båda två att vi har fått lite för mycket färg. Tre dagar på stranden själv då jag smörjt in mig och solen knapp tagit. En dag på stranden med en tjej och jag har brännt mig!

På vägen tillbaka går vi förbi en marknad – den regelbundna lokala artist marknaden – med stånd för mat, dryck och diverse tillverkade ting. Där är även ett band som spelar och ett av dryckestånden är den lokala bryggaren.

Kvällen startar med att vi beger oss till Fredy’s Bar & Restaurant som jag läst skall ha bra fisk- och skaldjursrätter – egentligen ville jag ta henne till Rubens men Sofia gillar inte texturen av majstortillan. Jag tar en Black Grouper (som är ok men inget enastående) och Sofia provar Fredy’s Prawns (som hon säger är riktigt bra, och det ser även väldigt gott ut).

Efter middagen blir det mer shopping (för Sofia). Vi strosar nästan hela huvudgatan (den är inte så lång) upp och ner tre gånger och går in i massor av butiker. Till sist inhandlas ett par solglasögon och ett fat med salt- & pepparströare till hennes mamma. Vi avslutar kvällen med en lokal öl på Tres Mentiras, denna kväll med live-underhållning (de var faktiskt där under gårdagen också).

Tidiga mornar verkar vädret alltid vara lite sämre. Mycket moln på himmlen, fast alltid över 20 grader varmt. Väl på väg till frukost visar sig solen. Ett vägarbete får mig att titta upp och finna La Cazuela M&J. Jag har läst omderas frukostvariant som är en blandning av en omelett och en soufflé, vilket måste testas.

En halvdag senare beger jag mig från stranden, går till restaurangen som serverar den lokala ölen – ve & elände! De har slut på den, men det skall komma inmer lite senare. Jag strosar runt lite innan jag vänder tillbaka till hotellet.  Väl där blir jag stoppad av personalen och några sekunder senare kommer en blond lite tjej framrusande och frågar om jag är svensk (förtydligande, blond, kort, ung kvinna). Lite desperation i rösten undrar hon om jag har Swish och jag kan hjälpa henne. Hon har flugit ner för ett par dagars semester från Rockford (utanför Chicago) och har glömt pengar och kreditkort. Inga pesos, inga dollar och inget betalningsmedel. En stund senare har vi löst problemet med en swishbetalning och överlämning av lite pesos.

Vi (hennes namn är Sofia) bestämmer för att träffas på Playa Norte lite senare för att se solnedgången (jag hade inte ens tänkt på att göra det). Tyvärr är horizonten full av moln men det är ändå trevligt. På kvällen tar jag med henne till La Lomidas där vi testar deras enchiladas – tyvärr inte deras bästa rätt (eller så tillagas den helt fel i Sverige). Efter middagen strosar vi runt lite, jag visar henne byn och jag köper ett par tequila glas (av souvenir typen). Kvällen slutar med ett par lokala öl – och informationen om hennes pojkvän i Borås…