Travel with Hofvanders

Varför vakna tidigare än behövs? Speciellt när du är på semester! Senaste två nätterna har jag valt bort luftkonditioneringen mot att ha öppet och sova med öronproppar. Jag hoppas att det kommer vara bättre i längden.

De senaste två dagarna har jag dessutom gått förbi ett litet matstånd som serverar tacos och tartas (bröd med kött). De är bara på plats från morgon till lunch (eller tidigare) och var dag har det varit mexikanare som har ätit där. Idag var därför dagen jag var tvungen att äta där! Det blev en tartas och en Coca Cola till frukost, riktigt mumsigt.

Efteråt strosade jag runt i kvarteren och kom fram till ett “Roosters” kaffeställe som jag inte sett tidigare (letade faktiskt efter ett annat kaffehak). En Americano senate fann jag en annan del av Playa Norte. Det finns en hel del strand att utnyttja på ön. Andra stranddagen varade tills det kom en regnskur. Jag hade kunnat vänta ut den, men kände att ansiktet och delar av ryggen (ni vet, den delen som inte går att nås när du smörjer in dig själv) hade fått tillräckligt med sol.

En promenad senare och jag går längst huvudgatan, där jag får se en restaurang som serverar öl från “Isla Brewery”, öns eget mikrobryggeri. Jag hade på min första dags utforskning gått förbi bryggeriet och var nu sugen på att testa deras öl. Jag börjar med “Mucho Macho” som är en imperial IPA, vilken är riktig hoppig med en bra sötma och blommighet. En till behövs och jag testar även “Claro Que Si” som är deras blonde. Denna var… blaskig, knappt ens lageraktig, fast meden subtil eftersmak av hoppen.

Kvällen närmade sig och jag hade ögonen på Fredy’s, men när jag kom dit visade det sig att de hade stängt tisdagar. Jag strosadae ganska mållöst genom byn. Till sist gick jag förbi Rubens, som jag tittat på tidigare, och tog en plats. Riktigt tacky ställe, men det visades sig att maten var riktigt bra.

Om du vill prata med människor, speciellt amerikanare, säg hej, sedan är det ok. De flesta kvällar jag än så länge varit här har jag pratat med olika människor. Hade jag kunnat spanska hade jag pratat med fler.

Efteråt gick jag, bara för att kvällen var ung, förbi hotellet. Jag kom då till ett torg. Där det spelades basket, av lokalborna. Ibland har man tur!

Internet på hotellet är inte bra… Därför kan mina uppdateringar bli sporadiska.

Denna dag börjar med moln på himmlen och jag kollar väderleksrapporten. Det skall bli ok – molnigt, 25 grader C. Värt att stanna kvar för en stranddag. En sen frukost på “Lola Valentina” som jag har läst om visar att amerikanska recensioner kanske inte är de bästa. Frukosten var bra och även så servicen, men var det värt priset? Kanske inte… Mina två servitörer var trevliga och pratade bra engelska. Den ena var gift med en norska, kände igen snus och var intresserad av min bok som jag läste, men räcker det?

Jag beger mig senare till Playa Norte och spenderar ett par blåsiga och sandblästrade timmar där. Väl tillbaka och duschaf, märker jag att jag varit duktig med solkrämen (30), förutom på ansiktet…

Jag inväntar kvällen och blir därmed hungrig. En restaurang i närheten har fått bra recensioner “Qubano”, med deras “Cuban sandwish”. Jag testar denna tillsammans med friterade sötpotatischips. HELT UNDERBART! Det är så god smak att jag definitivt kan tänka mig komma tillbaka.

Första dagen i Mexico (för andra gången) börjar med mörka moln och ihärdig vind. Detta kan dock vara bra, då jag är likblek och behöver skydd mot solen, samtidigt ger det mig en dag att utforska Isla Mujeres.

Jag vaknar såklart tidigare än förväntat (fortfarande i europeisk tid) men efter en stund surfande om frukost/brunch, så har jag en idé om vart jag skall bege mig. Eftersom jag bor på den norra delen av ön (och jag är fortfarande mätt sedan gårdagskvällens middag) så börjar jag med att utforska den “turist-delen” av ön. Det är inte så långt att gå, jag finner östra delen som är mestadels klippor och sten, norra och västra stränderna (som jag kommer testa senare) innan jag utforskar de mindre gatorna.

Jag går fram och tillbaka på gatorna, vilka är pittoreska, förutom dem vid strandpromenaden där jag blir antastad av butiks-“inkastare”. Efter en stund – och jag går väldigt långsamt – går jag söderut och lämnar turistkvarteren. Då jag läst om en restaurang precis söderut beger jag mig ditåt, men det tar mig en stund att hitta rätt till “La Lomita”. Detta är en spartansk liten restaurang och dess unga servitör kan ingen engelska (det är förhållandevis många på ön som inte kan engelska, unga som äldre).

Jag beställer en kycklingsoppa och en Huevos Ranchos (vilket visades sig vara fel val, en av rätterna hade varit nog), tillsammans med kaffe och juice. Jag började prata med ett par amerikanare som satt i restaurangen och fick lite tips om ön. Soppan var fantadtisk, så god att jag funderar på att återkomma.

Vidare färd söderut (på den ena av två vägarna) tar mig till mitten av ön och den stora butiken på ön. Jag köpte inget men var väldigt sugen på de torkadechilifrukterna som fanns där. Ännu längre söderut kom jag till boendekvarteren för lokalinvånarna. Det är smutsigt, halvfärdiga byggnader och även ruckel här och var. En hel del hundar, både på fastigheterna och gående längst gatorna – jag vill inte klappa hundarna, men jag känner inte heller mig hotad av dem. Jag kommer lite mer än halvvägs på ön innan jag vänder tillbaka och går den andra vägen tillbaka. Väl framme har jag traskat över en mil.

Jag råkade dessutom gå förbi en butik på vägen tillbaka och inhandlade en mescal…

Redan på fredagen var väskorna packade eftersom en efterlängtad firmafest skulle hållas. Temat var 50 & 60-tal med utklädnad. Festen var lyckad och en tapper skara begav sig även ut påmstan efteråt. Jag hade redan då bestämt att kl 3 skulle jag vara hemma och lämnade därför mina kollegor efter en runda på Paddy’s. Orsaken var för att jag skulle ta tåget vid halv fem och för att hinna äta och duscha innan resan började. Jag var ute i god tid och hade en halvtimme innan jag skulle gå till tåget, därav lade jag mig i soffan framför tv’n.

Alkohol + trötthet + “bara vila lite” = somna.

Jo, så för första gången försov jag mig till flyget.

Jag vaknade 05:45 och planet från Frankfurt från Kastrup var planerat till att avgå 07:00. Ytterkläder och väskor åkte på i ett nafs och efter en runda till soprummet så sprang jag till tågstationen. Väl framme hade jag precis missat ett tåg med några minuter och nästa skulle avgå 06:16 och vara framme på Kastrup 06:35, samt problematiken att jag behövde checka in en väska. Incheckningen via SAS-appen gick bra, men. Såklart är det ett men. Jag fick inte boardingkortet i appen.

Redan där på plats på Triangeln-stationen började jag att förbereda mig för att jag skulle missa flyget till Frankfurt – och efter en snabb sökning efter andra flyg, även flyget vidare till Cancun. Denna resa började riktigt bra!

Bredvid mig på bänken på stationen satt sig en flygvärdinna från SAS. Av en slump började vi prata om tågen och jag tog då möjligheten att fråga henne om mina chanser att lyckas med att komma med flyget. Utsikterna var dystra, 1h innan brukade check-in stänga – men jag hade ju faktiskt checkat in via appen. Att jag skulle lyckas med att få väskan incheckad var dock körd, kom vi fram till.

Flygvärdinnan (låt oss kalla henne Anna, då jag i min stressade situation glömde fråga om hennes namn) engagerade sig i min situation, gav mig råd om att slänga för stora toalettartiklar som inte skulle gå igenom säkerhetskontrollen. För min ryggsäck (vilken tur att jag valt att packa i min ryggsäck!) skulle förmodligen få plats i kabinen. Rådet att direkt kontakta SAS personal (och inte dem i gula västar som det står information på) i terminalen var viktig. Sedan kontrollerade Anna upp min flight och fortsatte att göra så fram till att vi kom fram till Kastrup. Inte ens då, 06:36, hade “Go to gate” dykt upp.

Så jag SPRANG!

Jag hittade en SAS anställd och blev refererad till en informationsdisk. Även här hjälpte Anna till (hon hade hunnit upp medans jag letade efter hjälp). Jag fick väldigt snabbt hjälp och med boardingkortet i hand vinkade jag adjö till Anna och sprang mot säkerhetskontrollen. Även här fick jag hjälp och förtur – och som den (vanligtvis) vana resenären var jag väl förbered och kom igenom på ett nafs. En sista springtur och jag stod i kön för att boarda planet till Frankfurt.

Kl 21:20 lokal tid (03:20 hemma) har jag checkat in på Hotel Isleño på Isla Mujeres. 24h efter jag lade mig för att invänta gångturen till Triangeln-stationen. Flygresan till Cancun var inte så händelserik. ADO bussen från flygplatsen för 80 pesos till Cancun downtown var något trevligare med lite utsikt längst vägen – och värmen! 🙂 Min plan var att ta lokal buss R-1 eller R-13 till Puerto Juarez, det gick dock inte så bra. Jag hittade inte rätt och med min obefintliga spanskakunskap valde jag att istället ta en taxi. Så istället för att betala 9 pesos blev det 80 (vilket är mindre än 40 SEK). Efter att ha inmundigat en cervesa och väntat en halvtimme satt jag på färjan till Isla Mujeres. Färjan som kostade 100 pesos enkel resa, gick fortfarande varje halvtimme.

Efter incheckning behövde jag något att äta och det blev därför närmsta restaurang. Tre tacos och ett par öl senare var jag redo att gå och lägga mig.

Detta må inte vara det bästa hotellet, de nyaste rummen, men det är definitivt det bästa rummet jag haft på hela resan – och så klart det dyraste…

Jag lämnade luftkonditioneringen av och fönstren öppna, vilket innebar (även med med öronproppar) att jag vaknade lite då och då av bilalarm och andra ljud.

 

För första gången på resan hade jag möjlighet att ta ett par timmar och läsa lite. Därför hoppade jag över frukosten för att istället väntade tills lunch för att äta. Och just lunch åt jag på Vagabond (7301 Biscayene Blvd, Miami). Vagabond är ett hotell men har även restaurang. Namnen på deras rätter säger mig inte så mycket, men efter en diskussion med servitrisen beställer jag Tsukune sandwich. Beskrivningen jag får är kycklingköttbullar med sjögräs. Sanningen är smaken av sushi, fast med bröd och kött – det är en mild explosion av underbara smaker. Eftersom jag inte har mycket planerat och vädret är grått och trist tar jag mig tiden att bara njuta av maten.

 

För att komma till restaurangen tar jag för första gången en Über. Detta fungerar riktigt bra och för resten av dagen beställer jag über bilar för resor i Miami.

 

Från Vagabond tar jag mig till Wynwood som jag fått reda på har ett antal bryggerier. På vägen dit berättar föraren att jag skall hålla mig till huvudgatorna, speciellt om jag är ensam och går där på kvällen. Wynwood är ett av Miami’s ghetto.

 

Jag hittar till Wynwood Brewing Company (565 NW 24th St, Miami) där jag testar 8 av deras öl. Jag hamnar bredvid några som spelar Yatzee och efter ett samtal med en kanadensare som hör att jag är från Sverige börjar samtalet med spelarna. Dessa är på väg till en kryssning och kommer från California.

 

Efteråt behöver jag en kopp kaffe och beger mig till det lokala kafferosteriet, Panther Coffee (2390 NW 2nd Ave, Miami) för en Americano med extra shot av espresso.

 

Letar mig vidare till J Wakefield Brewery (120 NW 24th St, Miami) vars ägare älskar Star Wars, Marvel och har sina ölsorter på posters med superhero motiv. Här testar jag fyra av deras öl och en av dem är en suröl med rabarber och jordgubb som är riktigt god. Beertendern Samantha är trevlig att prata med och förhoppningsvis hjälper jag till att få henne att fortsätta och avsluta sina studier.

 

Kvällen är på väg och jag beger mig vidare till KUSH (2003 N Miami Ave, Miami) som jag fått reda på skall vara ett trevligt ställe att äta på. Jag är däremot inte speciellt hungrig efter en sen lunch och en hel del öl. Stället är dessutom rätt packat med folk så det blir en plats vid en sidobar. Jag beställer in öl och en tallrik med lite korv och friterade saker. Här träffar jag ett par från Canada som även har ett hem i Miami (damen är advokat).
Lite senare tar jag en über tillbaka till hotellet och hamnar tillsammans med en lokal tjej.

Efter en hel dag, tvättar händerna efter ett toalettbesök (jag lovar, inte första gången jag tvättar händerna), märker att min vita t-shirt (inköpt på Wallmart), är påtagen ut-och-in.

Det kliade när jag försökte sova, vilket gjorde att det enda jag tänkte på var vägglöss, men jag somnade med tanken att när jag väl behövde gå på toaletten så skulle jag behöva ta med mig toalettpappret och slänga det utomhus – som i vilket u-land som helst.

 

Morgonen var mörk och relativ kall. Träffade ett par från Tyskland som åkte runt och campade i Florida. De var på väg till Key West och det verkade som att vädret skulle bli fint där, i alla fall för dagen. Jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra de sista dagarna. Checkade ut och fortsatte googla, beslutade för att köra tillbaka till Siesta Key som enligt prognosen skulle ha bäst väder.

 

Efter ett par hundra meter i bilen ändrade jag mig och vände söderut mot Key West.

 

Efter ett par mil ändrade jag mig igen, bilköerna var enorma och jag kände att det inte var värt resan. Vände tillbaka och på en Publix parkeringsplats bokade jag tre nätter på James Hotel (1680 James Ave, Miami Beach). Efter ett ölköparstopp checkade jag in på hotellet.

 

Jag hade googlat upp en taco shop som fått bra recensioner och vid det här laget var jag rätt hungrig (ingen middag eller frukost och kl var efter 4). Taquiza (1506 Collins Ave, Miami Beach) är ingen billig “restaurang” men tacosen är fräscha och riktigt goda – ungefär som när jag gör dem hemma själv (fast efter 10 minuter istället för en dag senare).

 

Solen stod fortfarande förhållandevis högt på himlen men jag var inte sugen på stranden. Istället begav jag mig till Abbey Brewing Company (1156 16th St, Miami Beach). Här hade de sex olika öl som jag provade. I baren började jag prata med Ransone (från Dominikanska Republiken), lite senare kom Timothy in (ett fyllo från Boston som var på semster och riktigt otrevlig).
Lite senare begav jag mig till hotellet, detta är det tidigaste jag beslutat mig för att stanna på rummet, och i Miami Beach – men det kändes bara rätt!

Vaknar tidigt av alarmet och startar morgonen med att skriva de tre senaste dagarnas resbok – vilket gör att det blir av varierande kvalitet. Kommer därför inte iväg förrän strax innan 11, men med tanke på att det regnar så är jag inte så sugen på att göra Orlando.

 

Kollar upp Jasons (kocken jag träffade i Osprey) ställe (This n That Eats), men det är såklart stängt på söndagar. Googlar fram brunch på Barnie’s CoffeKitchen (i Winter Park) och beger mig ditåt. På vägen dit, vid ett signalljus får jag restaurangen Cask & Larder (565 W Fairbanks Ave, Winter Park) framför mig. Stannar till och googlar om stället, verkar vara schysst.

 

De har en mindre brunchmeny och jag slår mig ner i baren som jag brukar göra för att eventuellt kunna snacka med någon – vilket jag gör, Blake (amerikansk, säljare för ett företag som importerar och gör sitt eget vin, nyinflyttad till Orlando). Jag väljer Butcher’s Hash vilket visar sig vara en rejält lyxig variant av pytt i panna – riktigt god.

 

Av Blake får jag reda på att gatan Park Avenue i Winter Park består av butiker, barer och restauranger – dvs där jag tänkt äta brunch. Det blir en trevlig brunch, och på något sätt dessutom gratis då Blake bjuder på den!

 

Efteråt beger jag mig till Park Avenue, tar en kopp kaffe på Barnie’s CoffeeKitchen (och är glad att jag stannade på Cask & Larder för brunch) och strosar gatan. Lyxiga butiker (mestadels för kvinnor) och vad som ser ut som high-end restauranger finns längs gatan. Det börjar regna igen och jag känner inte för att stanna kvar, beslutar mig för att bege mig söderut (fast jag behöver ett par t-shirtar till, så shopping på vägen kanske). Har funderat på att åka till Orlando Gun Show som har öppet lördag/söndag, men efter en funderare kommer jag fram till att det inte finns någon mening med det

 

Åker till Florida mall – typ ett väldigt stort köpcentra…

Helt fel val, en regnig söndag med massor av rea i butikerna.

 

Beger mig därefter söderut och efter ett tag kommer det riktiga regnet. Jag har inte riktigt planerat för vädret. När jag närmar mig West Palm Beach är det rejält med regn. Kollar väderappen – jag borde ha gjort det innan.
Till slut bestämmer jag mig för att åka till Everglades Hostel i Florida City och kommer dit vid 10-tiden.

Yola har lovat att väcka mig vid 8-tiden efter att hon tagit ett träningspass på morgonen. Dock sover inte jag så bra och vaknar tidigt. Några koppar kaffe senare och lite socialiserande (och hjälp till en ukrainska – Daria – som har lite problem med sin bil, Josh gör allt jobb) säger jag hej då och beger mig söderut.

 

Min färd tar mig till The Cracked Egg Diner (3280 S Atlantic Ave, Daytona Beach Shores) för en rejäl brunch med Egg Benedicts. Efteråt beger jag mig till Daytona International Speedway (1801 W International Speedway Blvd, Daytona Beach). Där tar jag en tour på banan och får åka på den (på släp…) och se läktarna som har hållt 250 000 besökare.

 

Efteråt var min tanke att stanna på Daytona Beach Brewery, men när jag stannar till utanför visar det sig att det är stängt för att brölloppsarrangemang. Jag fortsätter vidare mot Kennedy Space Center Visitor Complex. Jag har här tänkt ta en tour och inte hela nöjesparken som kostar $50 och jag är inte där förrän efter 4. Parkeringen kostar $10 och när jag väl parkerat och skall köpa biljett till touren är den slutsåld.

 

Jag bokar rum på Clarion Inn & Suites (5827 Caravan Court, Orlando) för att uppleva Universal CityWalk vilket är butiker och restauranger utanför parkerna. Efter att ha checkat in på ett fräscht och nyrenoverat motell beger jag mig ut för middag. Det blir strosande bland massor av människor och hamnar till slut NBC’s Sports Grill & Brew för goda ribs och trevliga öl.
Avslutar kvällen med en biokväll och Hateful 8.

Det blir sovmorgon.

 

Lite senare går jag och Josh ut för att äta pizza på Pizza Time. Däremot är det rejäl kö och vi går vidare. Till slut hamnar vi på Meehans’s on Manzansas. Det blir min första hamburgare sedan jag kom till USA.

 

Vädret är dåligt men jag beslutar att vi skall turista. Vi åker till Fort Mantanza, söder om St Augustine. Vi (Yola, Josh, Marc & jag) har tur, det börjar inte regna förrän vi går tillbaka till bilen – men då regnar det ordentligt.
Med lite hjälp av mig och Josh lagar Yola middag (och Marc fixar riset) sedan blir det Netflix och chill. Kvällen avslutas med några öl på Scarlett O’Haras.